jag är tuff som ett tåg
Skrivet 2006-07-04 18:15:48
Goddagens, det är återigen dags att för er berätta de många missöden och olustigheter som kryddar min vardag. Satt med pannan i djupa veck häromveckan och bittert räknade återstående arbetsdagar innan den stundande orgien i öl och slappt leverne, något som en normal arbetstagande antagligen kallar för semester. Vi däremot inom kommunal ser det som en ljuv tid då klockorna klämtar och fåglarna kvittrar, 4 veckor utan någon som helst tanke på trilskande åldringar och drivor av piller. Tyvärr är det ju oundvikligt att den fagra semestern tar slut och den 11 månader långa golgatamarschen tar sin början igen. Nåväl, då jag satt där grubblande och suktade efter en kall öl råkade jag notera att det börjar närma sig den 10:e juli, för er ofrälse som inte vet vad jag talar om ska jag upplysa om att det datumet borde lagstadgas med kostymtvång för alla och envar, den svenska fanan ska halas i topp och en konungs födelsedag skola firas med tjusig parad genom städer och torg. Den dagen för 27 år sedan stod en väldigt förbryllad förlossningsläkare och begrundade vad som just nedkommit på lycksele lassarett. Säkerligen hade han kraftig beslutsångest om man skulle gratulera till ättelägget eller skyndsamt telefonera efter en präst för att driva ut vad som såg ut att vara själve satans avkomma. Sedan sneglade han antagligen på den stiliga unga herren med polisonger i storlek med norrbottens län som krampaktigt höll i en flaska wiskey och sedan tillbaks till kvinnan som mest troligt låg och förbannade barnafödande så långt bort det går och bestämde sig för att skita i allt och gå på semester. Jag hatar födelsedagar, i synnerhet mina egna och brukar fira dom ensam med en stor flaska wiskey inlåst i lägenheten. Det har brutalt gått upp för mig att ungdomen flyr mig likt råttor det sjunkande skeppet samtidigt som ålderdomen bultar kraftigt på dörren och vill sätta klorna i min lekamen. Inte blir det bättre av att de eländiga sommarvikarierna på något vis luskat ut när jag fyller år och förnöjsamt kommenterar min (i deras ögon) aktningsvärda ålder. Man kunde tro att ett dussin tvålfagra 17åriga sommarvikarier torde vara ett drömläge för vilken förnuftig karl som helst men alla skamliga inviter och rajtantajtan lyser med sin frånvaro och man får istället höra uppmuntrande utrop såsom "lyft inte sådär, tänk på att du är gammal", "behöver farbror hjälp att duscha den och den". En trevlig sak som jag upptäckte idag på gymmet är att mitt knä numera håller för 300kg i benpress, något som jag inte klarat av på flera år. Berusad av ett adrenalinfyllt ego lastade jag ivrigt på 100kg till och tänkte att det här är väl inga bekymmer, jojo där fick jag så jag teg, men det kommer =) Nu måste jag lägga mig och vila en stund, det är jobbigt för en gammal man att skriva på detta vis. Ha en trevlig sommar!
Holk.
ett jävla pensionssparande
Skrivet 2006-05-04 13:24:54
Måste bara får beklaga mig en smula som hastigast, har just varit ute och hämtat posten, eller att kalla innehållet i min brevlåda för post är aningen optimistiskt. Ansenliga mängder reklam som antagligen skulle förse ett fattigt land med skithuspapper ungefär ett år eller två. Det vanliga bidraget från alla fodringsägare som skola vilja hava betalt för boende och liknande. Sen kommer det värsta av allt, pensionsbrev till höger och vänster. Visst känns det trevligt att sveriges alla instanser är måna om att trygga min framtid. Att dom däremot skickar ut löpmeter redan vid min ringa(?) ålder gör ju att man blir misstänksam. Är dom oroliga för min hälsa? håller jag på att dö utan att jag vet något om det? Var tvungen att ställa mig framför spegeln och beskåda min pensionsfärdiga födelsedagskostym och då jag efter ingående granskning inte hittat några ytliga fel av livshotande karaktär så kände jag pulsen sakta ner till normalt tuffande. Vilket påminner mig om attjag lyckats undvika kärringen på banken i snart 7 år, hon började tjata redan 2000 om det där jävla pensionssparandet men jag förklarade pedagogiskt att jag minsann tänkte supa upp varenda krona och hastigt avlida i kärlkramp vid 40. Menade sedan på att det inte är lönt att lägga massa pengar på hög för att då kommer det att bli huggsexa mellan eventuella syskonbarn och övrig familj när jag viker in årorna. Nej nu har jag inte tid att sitta här och beklaga mig över ålderskrämpor, måste äta och dra iväg på jobbet. eller dra och dra, jag som är pensionsfärdig stapplar väl snarare. På återseende gott folk.
holk..
fagra damer och bottenkänning
Skrivet 2006-04-23 13:06:34
Goddagens, hade en stund över och tänkte nedteckna en strof eller två ur den komiska visa som dagligen sjungs i mitt liv. Senaste tiden har varit synnerligt bakteriesmittad och jag har likt en drucken rysk ubåtskapten i svenska farvatten kryssat mellan kobbar och skär för att undvika bottenkänning. Som välbekant för allmänheten strandade just nämnde ubåtskapten och även undertecknad rände på grund för 3 veckor sedan. Ringde till mor och viskade med eländig röst att nu höll minsann kommuns eländigaste förkylning ta kål på hennes favoritson. Jag rosslade fram i mina (tyckte jag) sista andetag att det skulle vara trevligt om hon kunde titta förbi med lite intressant lektyr av motorkaraktär samt några buteljer läskeblask för att minska mitt lidande innan själveste sakte pär kom nedstigandes för att hämta mig till lustgården. Min mor som är en väldigt förstående och kärleksfull person undrade vafan jag tagit till flaskan för en måndagkväll och telefonerade runt och störde folk med fyllesvammel, sedan påminde hon om att till himlen kommer minsann ingen kommunalarbetare och i synnerhet inte jag. Fick vackert ligga ensam och förbanna migsjälv över att jag inte skaffat mig fler kamrater i barndomen som kunde bistå mig med sysslor i denna sista stund. Ja, nu var ju fallet så att jag mirakulöst nog överlevde denna svåra förkylning bara för att kliva rakt ner i nästa bakteriehärd.. vinterkräksjukan hade bestämt gjort en kovändning i höjd med sundsvall och bestämt sig för att återvända upp till norrland, naturligtvis drabbades min arbetsplats
särdeles svårt så jag har spenderat de senaste 3 vekorna med att glida räkmacka mellan magsjuka.. och jag har minsann klarat mig, däremot åkte min kära mor dit så jag passade på att telefonera och med min kyrkligaste stämma påtala att gud straffar somliga, -klick- låt det i andra änden. Vad mer man kan säga, min telefon har fått
själve mammon i sig upptäckte jag för någon dag sedan. Befann mig i drömmarnas land
då jag kallhammrat blev väckt av en kriminellt högljudd telefon som gav sig till känna. Försökte envist att lämna drömlandets floder av kall pilsner och stora flockar av fagra damer för ingen hederlig medborgare vill ertappas med att sova. Rena rama blasfemin att sova på eftermiddagen. Nåja, då jag ansåg mig vara presentabel och grymtande började famla efter mobilen så tystnade naturligtvis fanskapet. Jaja, tänkte jag, lika bra det och återförenades med john blund. En stund senare ljöd den gälla ringsignalen igen, denna gång var jag dock lite mer på alerten och väste fram ett hallå.. ingen där, svor som en pirat med termiter i träbenet och undrade vad det är för jävla människa ringer. Låg nu och gnisslade tänder i ren ilska och hade mord i sinnet då den för tredje gången spelade den bistra symfonin till ringsignal vrålade jag rätt in i luren "va fan är det frågan om?".. För att mötas av.. ingen överhuvudtaget. Vid det här tillfället hade min normalt bleka hy förvandlats till tomatfärgad, på övergång till lila och jag tryckte krampaktigt fram samtalslistan för att få tag på denna person som skulle möta sin baneman per omgående bara jag fick fatt i vem det var. Förvånad som få upptäckte jag att samtalslistan var tom, blev genast lite kallsvettig över att ha med en djävulstelefon att göra, funderade på att stampa en träpåle genom den bara för att vara på den säkra sidan men beslutade mig för att göra det enda vettiga i situationen, att somna om. Nog svammlat för denna
gång..
holk.
den lilla dyngspridarn i köket
Skrivet 2006-02-23 12:01:05
Morjens bönder. Sitter här och smuttar på en proteindrink efter ett besvärligt axelpass på gymmet och är tämligen göralös. Styv i korken gick jag ju och handlade mig ett skinande nytt xbox360 häromveckan. Dumt gjort av mig, jag är som bekant väldigt otursförföljd, nu kan ni nog ana åt vilket håll detta barkar. Sagt och gjort knallade jag hem förväntansfull som en snorig 10åring vilken blivit beviljad audiens hos självaste tomten. Packade upp konsollen och noterade att den rasslade en aning, och det var inte microsoft som velat glädja mig genom att skicka med en skallra utan det tycktes komma mer inifrån själva apparaten. Började redan här osa död hund i mossen som det bektanta ordspråket lyder. Lyckades starta upp denna helvetesmaskin och från den gången hade den mig i sitt grepp, sova? äta? träna.. näe, bara spela timme efter timme ända tills.. rassel och så vägra han temot spelet. Likt en narkoman som nekats sitt narkotikum fick jag frispel och förbannade denna vita plastlåda som tycktes ligga där på tvbänken och hånskratta sin själasvage ägare rakt upp i ansiktet. Kastade mig på telefonnummret till supporten och kom fram efter 2 timmars försök bara för att fåtag på en göteborgare som inte begrep ett skvatt och tillråga på allt kopplade bort mig. Adrenalinstinn och på ett sjujävla humör kom jag återigen fram efter 3 timmars idogt ringande, lyckligtvis fick jag tag på samma karl igen som nu fick sig en uppsträckning efter ord och noter om telefonvett och livet i allmänhet. Efter hotande om stryk och prägel gick han med på att skicka mig en ny konsoll, bara jag skickade in min först. Har nu skickat iväg den och väntar på en ny, men som vanligt lär jag på något sätt bli blåst på både xbox och pengar. Sen stundar ännu en arbetshelg vilken inte verkar se direkt ljus ut. Har fått in en väldigt virrig tant på avdelningen som inte har alla hästar hemma i hagen. Jag är inte den som är arbetsskygg eller backar för lite omständigheter men i måndags fick tillåmed jag nog. Hade varit och svarat på ett larm och glad i hågen kom jag strosande in till vårat kök för att få mig den efterlängtade kaffetåren. Vad får jag då se? jo en äldre dam som sitter och skiter på köksgolvet. Jag är ganska rapp i käften och tappar sällan mål ur mun men nu fick jag inte fram ett ord. När hjärnan tillslut startat om fick jag fram "vad gör tant?" fick ett snäsigt "ser inte direktörn att jag bajsar" till svar. Suckade och beklagade mig över mitt yrkesval vände på klacken för att hämta rengöringsutrustning ur toaletten och där väntade överraskning nummer två. Den lilla dyngspridarn i köket hade varit och mutat in sitt revir på toaletten oxå. Lämnat spår i personalens skor, på golvet, handfatet ja på praktiskt taget varje vit fläck. En blixtrande tanke passerade genom mitt huvud om huruvida man skulle komma undan mord i dagens samhälle men slog den snabbt ur hågen och tröstade mig med att jag sett värre. Tog resterande av eftermiddagen att minutiöst skrubba och rengöra hela samlingslokalen med det kraftigaste medlet som gick att uppbringa på bygget. Kan inte säga att jag ser något vidare nöje i den kommande helgen, skulle hellre sitta hemma och suga på en folkbärs. Men nån måste ju göra skitgörat också och det tycks ideligen falla på kommunalarbetarens lott =)
holk..
vinter os, apostlar och onda knän
Skrivet 2006-02-02 20:39:13
Vinter os står återigen för dörren vilket man som svensk inte direkt mottager med jubelrop och segerskumpa. Snarare får man utbrista i de gamla bevingade orden "vad var det jag sa" och spola ner segerskumpan i toalettstolen under illvilligt muttrande om att doping borde legaliseras för att de svenska idrottarna överhuvudtaget ska kunna prestera något. Har inte så stor koll på vintersporterna och dess utövare ska jag villigt erkänna men Anja "rally-kalle" Persson ser ju ovanligt stark ut och leder oftast efter första mellantiden som brukar ligga efter en svårforcerad port och ett mediokert gupp på en totalsträcka av 27 meter. Efter det verkar hon byta ut stavarna mot blindkäppar och valla med dagsgamla makaroner ty ut åker hon som oftast. Skidskytte är ännu en av de vansinniga sporter som dom hittat på, antingen skjuter man eller så åker man skidor.. båda två samtidigt verkar bli för komplicerat för svenskar. Då svenskarna efter en stark prestation vräker sig in på 79plats efter att ha skjutit 3 funktionärer och krockat med pressläktaren sitter redan vinnaren nyduschad i os-byn och läppjar på en southern comfort. Råkade hamna mitt i ett konståkningsprogram med herrar på tv härom dagen och måste ha missat utvecklingen av nämnda sport det senaste decenniet. Då jag såg senast hette storstjärnan boris smirnoff och var en blek, steroidfylld ryss som iklädd den gamla röda cccp fanan utförde konstigheter till tonerna av den sovjetiska armens paradmarsch. Till min oerhörda förvåning var nu nämnde ryss som direkt plockad ur vilken dokusåpa som helst, brunbränd, slimmad, glittrig paljettutstyrsel, veckans colgateleende och till kommentatorns oerhörda förtjusning utförandes den ena spektakulära rörelsen efter den andra till tonerna av crazy frog. Nu sätter han trippel axeln vrålade kommentatorn lyriskt i falsett.. själv begrep jag ingenting. Min kroniska otur fortsätter att förgylla min vardag med olika spratt och lustigheter. Exempelvis så skrenade jag häromdagen ikull utanför dörren och slog skallen i betongtrappen (alla andra hade nog träffat snödrivan 15cm till vänster, men nu är det ju mig vi pratar om, klockren femetta rakt ner). Då den värsta hjärnskakningsförvirringen lagt sig och jag lyckats kravla mig upp i vertikalt läge förbannade jag gud och alla hans eländiga apostlar och slog sopkvasten till kaffeved i sinne. Ännu ett exempel är att jag var tvungen att spendera min dag instängd i en konferanslokal som luktade svett och odören av 50 snarkande kommunalarbetare. Hade blivit kommenderad att lyssna på en herre från smålands djupa skogar (där han förövrigt kunde ha stannat om ni vill ha min åsikt) som monotont och med brinnande iver språkade på om olika teorier om hur äldrevården skulle skötas i det moderna samhället. Var två herrar som kommit på två tillvägagångssätt, en ryss och en grek som öh.. ja... Som att välja mellan pest eller kolera, aja.. minns inte överdrivet mycket mer än så. Karln kunde onekligen konsten att timme efter timme hålla samma ointressanta nivå på sin till synes ändlösa monolog vilken skulle få en 16årings hormonala obalans att framstå som oerhört intressant vilken dag som helst. Sen har mitt knä återigen framfört sin avskedsansökan, jag har ett som e totalt kass och det andra är bara trasigt och det är det sistnämnda som nu börjar påpeka att man vid min ålder inte borde ägna sig åt hedniska sysslor som sport och allehanda aktiviterter då man kan sitta i soffan och dricka konjak istället. Jag drar mig till minnes hur det va när mitt första knä kraschade på det glada -90 talet. Sista månaderna kändes det som om det satt nån pyssling inne i knäet och karvade i knäskålen med en rostig sked. Fyfan vad det gör ont, men det är inte fråga om att besöka någon doktorand för att medverka på operation. Blev mer eller mindre släpad till doktorn, sövd och tvångsopererad på förra knäet för in till det där slakthuset skulle jag minsann inte, hade nån fix idé på den tiden att det bara var fyllerister och idioter som jobbade där. Bevisligen hade jag rätt, inte blev mitt knä nå bättre för att det va opererat. Känns väldigt motiverande att nu måsta pynta en massa stålar för att operera något som dom ändå inte kan fixa, lägger hellre pengarna på konjak och röstsedlar till folkpartiet.
Holk
